Mamma till fem

Nu har tankarna satt fart  i hjärna. Min hjärna fungerar så att jag kan länge gå och fundra på något för att sedan när jag väl bestämt mig kan allt gå väldigt fort. 

Vi har ju ett gäng får som vi verkligen tycker om men vi har ett litet problem vilket är att vi egentligen vill byta ras på grund av vårt bete. Redan första sommaren märkte vi att betet inte räckte till för våra får. Vi tillfället som vi köpte in fåren delade vi dessa med ett annat par som var lite mer insatta i fårämnet så vi litade på att det var rätt ras och vi tänkte att vi skulle fortsätta. Lite lyckosamt har vi  turen på vår sida att bo granne med en helt underbar bonde som äger ängen jämte vår och vi kunde få ha fåren även där. Förra sommaren gick det bra men som denna torra sommar står vi här igen och känner att betet inte riktigt räcker till. 

Tanken var nu att vi trots detta tänkte fortsätta med samma får och även spara 5 tacklamm, detta på grund av att vi tycker dessa får är så härliga och vi har fått väldigt fina lamm. Men men sen kommer tankarna ifatt en och efter att ha pratat med Elin som just nu står och väntar på sina första får som ska anlända till deras gård och som just nu styr upp allt med MV-status och elitlamm (något som tyvärr utan vår vetskap sumpades vid våra inköp av tackor och som vi så gärna skulle vilja starta igång med) kände jag bara NEJ jag vill inte vänta i 4 år för att få ett status och jag vill ju faktigt även ha en annan ras. Så vad håller vi på med.

Kände att det ända som gäller är ju att sälja/slakta vår besättning och till våren börja om från början. Då med inköpta MV 3 status får och med den ras eller de raser vi vill ha som passar våra förutsättningar. Win win koncept. Plus att vi får en vinter utan får och allt jobb som tillkommer, vi hinner köpa en traktor som vi så gärna vill ha och vi kan tänka till riktigt ordentligt på våra val. Tror vi alla skulle tjäna på det :)

Då jag bara bubblade inombord när jag kommit fram till detta och Richard var på jobbet var jag bara tvungen att ringa honom då vi är två om ett sådant beslut och vad säger då min andra hälft. "Vet du vad jag har tänkt samma sak!!!" Konstigt va? Ibland undar jag om vi har samma hjärna. 

 

Så nu tror jag vår lilla fårbestättning av Suffolk får lämna vår gård för att ge plats åt några andra. Tror faktigt att vi gör rätt.