Mamma till fem

1 November kommer alltid att vara en dag men många blandade känslor. Det var den dagen som vi fick det mest fruktansvärda besked vi någonsin har fått och förhoppningsvis kommer att få. Det var dagen som vi fick reda på att vår älskade lilla Victor var väldigt sjuk och hela våran värld vändes upp och ner. 

Denna lilla pojke fick utstå flera operationer och många nätter på sjukhus innan allt lugnade sig och tiden för oss vandrade mellan ständig oro, hopp och förtvivlan. Även skuldkänslor var något som trängde sig på då jag inte kunde förstå hur jag som mamma inte hade märkt något tidigare.... Efter beskedet hände allt väldigt fort även om vi tyckte att det tog allt för lång tid. Men en vecka efter var Victor redan opererad och hur nöjd som helst. Tyvärr uppståd det många komplikationer som försvårade allt med läckage i flera omgångar och ett antal reoperationer som till slut ledde till infektion i shunten som var tvungen att tas ut. Följden blev sängläge för Victor med shuntdränage innan en ny till slut kunnde operareras in. Så efter sju operationer var av fem involerade ingrepp i hjärnan har allt bara sett bra ut. Tiden som rådde under dessa månaderna är väldigt blandande, vissa saker minns jag in i minsta detalj men andra är som i en dimma. Trots allt Victor fick gå igenom var det inte många dagar som Victor själv visade något som helst tvivel över att han skulle klara detta och var ständigt glad trots smärta och ett ständigt farande på sjukhus. Vår lilla kämpe.